Häst i dike..
Jag fortsätter och berättar om lite olika händelser som inträffat under året/hösten.
Kvällen innan vi skulle åka på det lokala 3-årstestet skulle vi ju förbereda de två ponnyerna som skulle åka.
Vi började med att bada Edward och ställde sig in han i boxen. Jag gick för att hämta stjärnan som också skulle badas. Dom gick långt nere i sin hage så det tog en stund. Jag upptäckte att det saknades en av stona å började leta runt för att hitta "Winnie" Typiskt när det händer nåt så har man inte telefonen med sig i fickan. Jag fick använda mina röstresurser så gott jag kunde och efter en stund så kom Hanna ner för hon undrade såklart varför jag inte kom någon gång. Jag hittade till slut den saknade hästen som hade gått ner sig i ett dike. Det var det värsta jag varit med om tror jag. Hon låg och kämpade för livet för att ta sig upp å jag kunde inget göra för att hjälpa henne. Vi fick ringa efter brandkåren som kom väldigt fort som tur va. Fast när man står där så tycker man tiden går så himla långsamt. Det krävdes mycket muskelkraft från alla brandmän och Inge som också hade kommit ner med sin traktor för att man kunde inte komma ända fram med brandbilen eller traktorn så med hjälp av rep, slangar och mycket muskler så lyckades vi till slut få upp henne. Hon var väldigt trött och fick ligga en liten stund å vila med massa torra filtar på sig för att få upp värmen igen då hon var ganska nedkyld. När hon legat ett tag så gjorde hon själv antydan till att resa dig upp och vi blev så lyckliga när hon kom upp på benen igen och började gå av sig själv. Inga ben brutna, det va ju det man var rädd för, man kunde ju inte se nåt förrän hon började gå. Med hjälp av en brandman fram och en på var sida om henne och jag bakom så började vandringen mot stallet. Nu låg hon ganska långt ner i hagen som sagt så det blev en bra bit att gå för henne men det var bra för då kom cirkulationen igång under tiden. Så väl framme vid stallet så kunde vi ställa in henne med nya torra varma filtar och ge ljummet vatten å hö. Hon ställde sig å åt som om inget hade hänt. Vi kan skatt oss lyckliga i vårt samhälle för flera av brandmännen som jobbar här har egna hästar så den kunskapen finns och det är guld värt vid såna här tillfällen. Hade inte dessa killar funnits här vid detta tillfälle så hade troligen aldrig vår fina ponny kommit upp ur detta dike. Vi hade aldrig klarat det själva. Så en stor eloge till Ålems brandmän. Detta är sånt man bara läser om i media och aldrig tror ska hända en själv men nu har det gjort det och jag kan säga att det är nåt jag inte önskar min värsta fiende ens så hemskt är det..
När brandmännen åkt så hade vi fortfarande en kvar som skulle förberedas inför testet så i mörker med en brun ponny så fick det bli som det ville med renheten. In med ponnyerna inför natten å en sista koll av Winnie som fortfarande verkade oberörd. Hon gödslade till och med ett par högar och det var också väldigt skönt att se att den delen också funkade. Men det skulle ju ta nåt dygn innan man kunde vara helt säker på att hon va återställd. Lerig från topp till tå förstås men det fick vi ta hand om en annan gång.
Dagen efter som sagt så åkte vi till Nybro och stjärnan som inte va helt förberedd lyckades ändå med bedriften att få dubbelutmärkelse vilket vi var glada för. Edward däremot hade inte poängen på sin sida den här gången fast vi vet att han är mycket mycket bättre än stjärnan men så kan det gå..
Det va allt för idag..
Hörs igen :)
Här en bild på stjärnan från Nybro..
Kvällen innan vi skulle åka på det lokala 3-årstestet skulle vi ju förbereda de två ponnyerna som skulle åka.
Vi började med att bada Edward och ställde sig in han i boxen. Jag gick för att hämta stjärnan som också skulle badas. Dom gick långt nere i sin hage så det tog en stund. Jag upptäckte att det saknades en av stona å började leta runt för att hitta "Winnie" Typiskt när det händer nåt så har man inte telefonen med sig i fickan. Jag fick använda mina röstresurser så gott jag kunde och efter en stund så kom Hanna ner för hon undrade såklart varför jag inte kom någon gång. Jag hittade till slut den saknade hästen som hade gått ner sig i ett dike. Det var det värsta jag varit med om tror jag. Hon låg och kämpade för livet för att ta sig upp å jag kunde inget göra för att hjälpa henne. Vi fick ringa efter brandkåren som kom väldigt fort som tur va. Fast när man står där så tycker man tiden går så himla långsamt. Det krävdes mycket muskelkraft från alla brandmän och Inge som också hade kommit ner med sin traktor för att man kunde inte komma ända fram med brandbilen eller traktorn så med hjälp av rep, slangar och mycket muskler så lyckades vi till slut få upp henne. Hon var väldigt trött och fick ligga en liten stund å vila med massa torra filtar på sig för att få upp värmen igen då hon var ganska nedkyld. När hon legat ett tag så gjorde hon själv antydan till att resa dig upp och vi blev så lyckliga när hon kom upp på benen igen och började gå av sig själv. Inga ben brutna, det va ju det man var rädd för, man kunde ju inte se nåt förrän hon började gå. Med hjälp av en brandman fram och en på var sida om henne och jag bakom så började vandringen mot stallet. Nu låg hon ganska långt ner i hagen som sagt så det blev en bra bit att gå för henne men det var bra för då kom cirkulationen igång under tiden. Så väl framme vid stallet så kunde vi ställa in henne med nya torra varma filtar och ge ljummet vatten å hö. Hon ställde sig å åt som om inget hade hänt. Vi kan skatt oss lyckliga i vårt samhälle för flera av brandmännen som jobbar här har egna hästar så den kunskapen finns och det är guld värt vid såna här tillfällen. Hade inte dessa killar funnits här vid detta tillfälle så hade troligen aldrig vår fina ponny kommit upp ur detta dike. Vi hade aldrig klarat det själva. Så en stor eloge till Ålems brandmän. Detta är sånt man bara läser om i media och aldrig tror ska hända en själv men nu har det gjort det och jag kan säga att det är nåt jag inte önskar min värsta fiende ens så hemskt är det..
När brandmännen åkt så hade vi fortfarande en kvar som skulle förberedas inför testet så i mörker med en brun ponny så fick det bli som det ville med renheten. In med ponnyerna inför natten å en sista koll av Winnie som fortfarande verkade oberörd. Hon gödslade till och med ett par högar och det var också väldigt skönt att se att den delen också funkade. Men det skulle ju ta nåt dygn innan man kunde vara helt säker på att hon va återställd. Lerig från topp till tå förstås men det fick vi ta hand om en annan gång.
Dagen efter som sagt så åkte vi till Nybro och stjärnan som inte va helt förberedd lyckades ändå med bedriften att få dubbelutmärkelse vilket vi var glada för. Edward däremot hade inte poängen på sin sida den här gången fast vi vet att han är mycket mycket bättre än stjärnan men så kan det gå..
Det va allt för idag..
Hörs igen :)
Här en bild på stjärnan från Nybro..
Kommentarer
Trackback
