Äntligen kom så sista fölet...

Då va påsken över för detta året och ingen kan väl klaga på det fantatiska väder vi haft dom senaste dagarna, idag va de 25 grader ett tag, har säkert varit mer än så. Rena högsommarvärmen! Kristian har tillbringat hela helgen i Blomstermåla, medans jag varit mer eller mindre instängd på en fabrik hela påskhelgen och jobbat. Så Kristian har bränt sig i solen när han arbetat med gårdens sysslor och jag är likblek som vanligt!

3 av fyra föl var ju komna innan påsk och jag hoppades att Myran snart skulle få ut sin också så Kristian kunde få vara med när underverket föddes. Å så äntligen i natt så kom den! Det roliga är att Kristian va den som vakade vid kameran och såg att det stack ut något där bak på Myran! Så han var allt lite mallig där, att det va han som fick sätta fart på mig och mamma och säga att det var dags!

Så efter 1-tiden inatt var den ute, en brunaktig hingstunge på ca 95cm, så ganska stor för att vara första föl och Myrans mage har inte sett så stor ut. Mamma fick hjälpa till att dra lite när Myran krystade medans jag satt fram hos henne och lugnade henne för hon for upp och ner flera gånger och fattade inte alls varför hon hade så ont i magen...stackars semin-ston rätt vad det är så e de bara nåt som vill ut! Myran låg en lång stund och bara tog igen sig, så fölet började kravla runt lite. Så efter en stund så lyfte Myran på huvudet och såg att det låg något nedanför vid hennes rumpa...Hon såg rätt överraskad ut och nästan lite skräckslagen ut på ögonen, men sen så började hon mummla med sin egen lilla bebis...Hon har ju sett dom andra gå omkring med sina så hon va nog ganska lycklig att äntligen fått en egen! Myran va lite kinkig till en början med att ge sin unge mat, men ikväll så skötte hon jobbet som nybliven mamma galant!





Dagen har förutom det nya fölet bestått av ihopsläpp av dom andra fölen, vilket gick fint. Kloka Windy tog med sitt föl i lagom trav runt hängnet ett par varv och visade vart gränserna går. Toppan och Esther har ju inte riktigt de tempot när dom visar sina föl, för där ska det vara fullt ös...Tokmärrar!




Sen har vi varit 3 vändor till ridhuset. Vi har 4st 3-åringar som ska gå 3-årstest i höst. Så det är dags att börja träna löshoppning, som brukar vara våran svaga sida. Våra ponnyer hoppar riktigt bra men det är sällan det vill sig på testet just. Så nu ska jag öva dom ordentligt så det sitter!! Känns så taskigt att missa utmärkelse bara för man inte övat ordentligt!
Gabban och Isadora fick ta första rundan. Gabban gick kanon till sista språnget då lät jag henne gå själv vilket resulterade i en tvärnit och krash genom hindret. Sen blev hon trött så vi fick sänka ner lite och avsluta med några lägre språng. Isadora gick riktigt riktigt bra på 105cm, tror faktiskt att hon tycker löshoppning är kul och det är ju en fördel om man ska bli hoppeponny ;). Tror det är 3dje gången dom löshoppas så dom är ju bara på inlärningsstadiet ännu.











Nästa tur var Athletica och Estelle. Athletica har allt, gång, temperament, exteriör och hopp...hon skulle bara varit 10cm till! Estelle har också en del att ge men kommer kanske inte bli någon SM-ponny. Men hennes temperament och välvilja så tror jag hon kommer glädja många barn i LB-LA klasser i framtiden. Båda C-ponnystona gick på 95cm!





Sen åkte vi ner med Edwin. Jag ville se honom själv, sist va ju Hannibal med och dom fick lekhoppa tillsammans, men Hannibal va mest ivägen så nu ville jag låta Edwin visa själv vad han gick för...Den hästen är en pärla!
Han har aldrig gått en riktigt löshoppningsbana, är bara 2 år och idag hoppade han en oxer på 1m utan någon dirket hjälp av oss i ringen. Han hade kunnat göra ett löshoppningsprov idag med 99, han hoppar stort och luftigt med fantastik teknik. Inte vanligt jag använder ordet fantastik om våra hästar, men denhär ponnyn kommer bli något alldeles extra! Det vara bara att stå i mitten och njuta, kändes härligt! Dessutom är han så fin i temperamentet, 2år och hingst men sa inte ett ljud när han blickade ut över banan och såg en annan häst.
Edwin är till salu, men ibland är man sugen på att behålla honom....
Tyvärr tog kamerans batteri slut så det blev inga bilder på Edwin den här gången!

Nu är det dags att sova efter en låååång dag!

Text: HS Svensson Bild: K Jonsson

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0